Rainy Day with Full Moon

Only one visit to the Tatarian maple this week, and in drizzling rain. When arriving at the shore I noticed the microphone did not work, obviously the battery was finished. Luckily there is an in-built microphone in the camera, so I could use that. After sitting on the wet branch, feeling the dampness creep onto my skin through my clothes and all the droplets on my face, I returned to the camera only to notice that it had stopped. Did I forget to turn it on? No, “memory full”.  So, what else to do but to erase some old takes and go to sit on the branch a second time. This time the rain seemed heavier and the wind seemed colder, of course. The weather did not feel like December, though.

And only writing this did I notice that I am using English this time; usually, this year, I have written these notes in Swedish. Anyway, no wonder I am slightly out of balance, because this week has seen the “finale” of my project, on some level. On another level, of course not; I will be visiting the Tatarian maple until the middle of January 2020. And surely some other trees, too.

This was not the last image of the maple and me, not even the last one before the Christmas Holidays; I think there will be chance to make one more visit next Monday.

The feeling of a “finale” this week comes from some important events, like presenting the split-screen triptych “Swinging – With a Pine – Hanging” (15 min 28 sec), which is part of the exhibition I Experience as I Experiment – I Experiment as I Experience Experience and experimentality in artistic work and research  at Kuva Research Days in Helsinki on Tuesday. And even more of a final event was the seminar at Stockholm University of the Arts on Wednesday, a whole afternoon, where I was presenting my work, two of the videos with text. The works I showed where “Hanging in a Pine – with text” (19 min 31 sec) and “Year of the Dog in Lill-Jan’s Wood (Sitting in a Pine) with text” (16 min 50 sec). Professors Ellen Roed and Becky Hilton had prepared comments. The discussion was great, with many ideas for me to think about in the future. And that context was also the publishing event of the bilingual picture book Att Uppträda med Träd – Performing with Trees. I was afraid that it would be somehow arrogant to make a picture book of video stills, but now when I saw it, I am very happy about it.

 

Korta dagar

Dagarna blir kortare och kortare, men snart vänder det ju. Vinterdagjämningen är redan innan julen. Tisdag eftermiddag hann jag knappt ner till rysklönnen efter lunch innan skymningen föll på – då åt jag visserligen en sen lunch, men ändå.

Onsdag morgonen var jag vid stranden tidigt, redan vid niotiden – och snön var borta. Det var fascinerande att se hur annorlunda bilden såg ut i morgonbelysning, nästan en silhuettbild med ljus från öst. Jag hann ut så tidigt för jag hade kommit till onsdagsträningen redan 8.30. Och Marcus Lindeens 50% seminarium började först 9.30. Och på eftermiddagen var det ett stort seminarium, eller snarare en föreställning eller ett föredrag med Ralph Lemon. Han var sympatisk och visade en helt galen video med svarta åldringar från Missippi som han hade fått att bygga ett slags rymdfarkost och annat lekfullt. Det blev en intressant diskussion också, om slaveriets arv och hur rasismen hänger kvar. Jag tänkte också på hur avgörande det är var man börjar som konstnär, för vad man än tar sig till senare i livet, är det grundutbildningen och de första genombrotten som gäller. Det är förstås tydligare med berömda konstnärer, men på sätt och vis gäller det nog de flesta.

Torsdag eftermiddag två-halvtre-tiden var ljuset blåaktigt. Och det blåste ganska hårt från väst, sydväst, så jag använde mitt gamla knep, en sten i kameraväskan hängande lågt från stativet som barlast.  – Slutet av veckan har jag ägnat mig åt att försöka få ihop en berättartext till videon där jag sitter i den lilla tallen i Lill-Jansskogen under år 2018, den korta versionen alltså, för att visa den nästa onsdag på mitt slutseminarium. Jag hade skrivit en skiss till ett brev redan tidigare, och tyckte att det inte var så dumt, men det var alldeles för kort, märkte jag när jag försökte sammanställa det. Så jag skrapade ihop citat från bloggen för att tänja ut brevet, och det blev ju inte lika bra. Igår försökte jag rytmisera texten så att den skulle sitta någorlunda med de tio sekunder långa bilderna, och var till slut rätt nöjd. Men när jag tittade på videon hemma på kvällen, insåg jag att volymen måste justeras. Min röst var alldeles för stark i relation till bakgrundsljuden, även om jag spelat in texten vid köksbordet. Lyckligtvis går det att justera, men det tar tid.

Mjukt, grått, stilla – snö!

Den första snön känns alltid lika spännande, nät det verkligen är snö som stannar kvar och förändrar världen, och inte genast förvandlas till slask. På onsdag förmiddag, efter regnet, var det helt vindstilla, ett mjukt, fuktigt, grått väder – kyligt såklart, men behagligt utan vind.

På torsdag förmiddag, var det duggren igen, då jag skyndade ner till Nobelparken i all hast för att hinna till Vanja Hamidi Isacsons 50 % seminarium

Men på fredagen var det – snö! Redan på morgonen då jag tog mig till Operahögskolan för Tove Dahlbergs 30 % seminarium  var hela Humlegården förvandlad till ett vykort, snön täckte alla träden i vita puffar och muffar. Och på eftermiddagen, sådär 14.30, strax innan skymningen var den fortfarande kvar.

En närbild av rysklönnen kvistar visar magin med snön. Där vattendropparna hänger under grenarna, lägger sig snön som små klumpar ovanpå. Och ändå är det samma vatten. Få se om snön finns kvar på måndagen.

 

Bråda tider, mörkertider

Den här veckan blev det bara två besök hos trädet vide stranden. Måndagen den 18 November skyndade jag ner till stranden innan klockan tre på eftermiddagen, och det var redan skymning.

Tisdagen var det möte på Vetenskapsrådet hela dagen – ingen chans att hinna till stranden medan det ännu var ljust. På onsdagen var det  dags för Vetenskapsrådets symposium på Konstfack, där jag fick agera moderator för en session. Symposiet fortsatte på kvällen på Kungliga Musikhögskolan, där jag deltog med två videon ute vid entrén. De såg bra när vi lyckades släcka reklamskärmen intill, men jag tror inte att så många märkte dem, för att inte tala om att de skulle ha ägnat tid åt att verkligen titta på dem.

Och genast samma kväll bar det av till Bosö, där det var ett professorsmöte för planering av SKHs forskningsstrategi eller egentligen en utvärdering av den, ett slags planering alltså. Vi diskuterade hela torsdagen, och det var egentligen ganska informativt. Dessutom var det trevligt att träffa de nya professorerna i dramaturgi och regi. Mycket har hänt sedan jag senast var med om motsvarande diskussioner, och nu är tyngdpunkten tydligt på ämnesområdena snarare än på de så kallade profilområdena. Men även indelningen i de nuvarande ämnesområdena och deras benämningar diskuterades. Jag var i varje fall hemma först på torsdag kväll.

På fredag morgonen var det duggregn igen, men lite ljusare ändå, och jag skyndade ner till stranden redan innan lunch, för att kunna delta i Kersti Grunditz Brennans 50% seminarium på Färgfabriken på eftermiddagen. Nu är trädet helt kalt.

Det är bara de unga fläderskotten, som växer genom rysklönnens krona på marken, som är gröna fortfarande. Jag hade en stark impuls att agera självsvåldig trädgårdsmästare och helt enkelt klippa ner dem, för att de inte skulle störa min vän. Lyckligtvis hade jag inte tillgång till några redskap. Man kan ju snarare tänka sig att det är bra att de växer där, för när min vän snart blir så gammal, faller ihop fullständigt och måste bärjas undan, finns det något som växer på platsen. Men så tänker kanske inte parkmyndigheten…

 

Kyliga morgnar – eller regnväder

Onsdagen den sjätte november beslöt jag mig för att gå till lönnen i Nobelparken på morgonen istället för eftermiddagen, emedan solen går ner redan innan klockan fyra. Visst har det varit skönt att ta en promenad efter lunch, men ofta blir det efter ett seminarium, som just på onsdagar, och då är det efter klockan fyra – alltså i mörkret, såhär års. Och det var extra härligt att gå ner på morgonen, efter ett lyxigt pass med zen meridian -övningar med Becky Hilton, när solen lyste rakt på trädet och frosten på löven på marken höll på att tina. Trädet är nästan bart nu, endast skotten vid roten är gröna ännu. Något enstaka gulnat löv dinglar på de bara grenarna (se bilden ovan).

På torsdagen var det givetvis helt annorlunda väder, mjukt duggregn, vindstilla, och inte så kyligt. Nu stack de gröna skotten vid rysklönnens rot ut ännu mer, emedan allt annat i omgivning var grått eller gulbrunt.

Och på fredagen fortsatte regnet. Nu hann jag inte till rysklönnen på morgonen, för jag var ville delta i Ester Martin Bergsmarks 50% seminarium. Men genast efter det skyndade jag ner till stranden, och hann sitta en stund innan skymningen. Men vått var det ju. Det är härligt med klar och skarp kyla och ljus, men det är skönt med det mjuka fuktiga höstvädret också.

Nästa vecka är det dags för PARSE konferensen med temat The Human i Göteborg. Där skall jag delta i panelen “The Human in performance?” med projektet How to Do Things with Performance. Ursprungligen hade jag tänkt visa en video med enriset jag besökte under harens år 2011-2012, “Revisiting the Juniper“, men den visade jag redan på CARPA 6. Så nu blir det något med det följande året, drakens år i stället, den kortare versionen av “Calling the Dragon Again”. Och innan dess skall jag åka av och an till Helsingfors, med båt!

Tidig skymning

Tisdag eftermiddag, strax efter klockan fyra, i skymningen. Det är bara fläderbladen som växer mellan rysk lönnens låga krona som är gröna längre. Och några av de unga ‘oerfarna’ skotten nära roten.

På onsdagen skyndade jag ner till stranden genast klockan fyra, efter ett spännande seminarium med Jaamil Olawale Kosoko. Gatlyktorna var redan tända och mörkret föll snabbt, bilden blev helt blå:

Idag på torsdagen var jag tidigare ute, och vädret var klart, gott om ljus ännu. Jag var nöjd med mig själv, för jag hade just fått iväg en stipendieansökan till Suomen Kulttuurirahasto, den finska kulturfonden. Då visste jag inte ännu det jag vet nu, att jag fått avslag på en tidigare stipendieansökan till Kordelins fond. Om en ansökan går igenom glömmer man snabbt alla de tiotals gånger som det inte gör det, så det är ingen vits att sörja. Snarare gäller det att skapa ett arbetssätt som inte kräver stora ekonomiska satsningar så att man kan fortsätta med det “i ur och skur”. – Efter att ha besökt rysk lönnen tog jag en promenad på gärdet för att se ifall det skulle finnas något träd där som jag kunde inleda ett slags brevväxling med nästa år, men jag träffade ingen som verkade intressant eller tillmötesgående.

Det är allhelgona afton idag och därför långhelg i Stockholm, men i Helsingfors är det vardag imorgon, på fredagen, för helgerna har flyttats till veckosluten. Jag skall åka dit för att delta i Research Day V som handlar om performance och institutioner, om att uppträda eller spela föreställningar inom institutioner, institutionernas sätt att uppträda och performance i sig som en institution. Som avslutning på dagen skall jag diskutera om performance tillsammans med icke-mänskliga varelser, och vad det innebär för hela performance begreppet. Jag har som samtalspartner en konstnär som vet vad det handlar om, den karismatiska Kira O’Reilly, så jag ser verkligen fram emot samtalet. Jag skall visa en videosnutt som jag kallat “Calling the Dragon Again”, den handlar om att återvända till inspelningsplatsen för “Calling the Dragon”, den elfte av de tolv åren på ön Stora Räntan i serien Animal Years. Den handlar inte om att uppträda med icke-mänskliga varelser på samma sätt som att posera för kamera tillsammans med träd. Men visst är en drake en icke-mänsklig varelse den också, även om det som ett fantasifoster samtidigt är väldigt mänskligt.

Vind och svampväder

Det blåste i byar, men vädret var klart när det var dags att ta sig till stranden till rysklönnen på tisdag eftermiddag. Jag insåg snabbt att det var nödvändigt att ha en tyngd för kamerastativet för att någon av de plötsliga vindpustarna inte skulle välta omkull det. Men stenen jag använde tidigare hade försvunnit och det fanns inga stenar i närheten, förutom vid vattenlinjen. Jag valde och vrakade och hittade slutligen en som satt löst och gick enkelt att peta loss med foten. Den var rätt slemmig och obehaglig och hade dessutom några maskar på undre sidan, som jag lyckades få bort med ett strå – en av dem dog antagligen, för den ville inte släppa greppet så jag var rätt hårdhänt. Jag fällde ner stenen i plastkassen och riggade stativet, men insåg att tyngden inte kom tillräckligt långt ner. Det hjälpte alltså inte, jag var tvungen att sätta den slemmiga stenen i kameraväskan, vars rem jag kunde förlänga. Uhuh. Men, nu fick jag i varje fall bilden gjord. Och här nedan är en närbild av stenen, som jag hoppas får ligga kvar intill askträdets rot så att jag kan använda den nästa gång det blåser. Den ligger helt nära de svarta svamparna på bilden här ovan…

Tisdagen 22.10.

Efter ett spännande onsdagsseminarium om film och ljud och så kallade field recordings, organiserat av Ellen Roed, skyndade jag ner till stranden i skymningen. Och det komiska var, att jag just talat om hur det där med att sätta upp ett system, egentligen innebär att man sprider ut eller fördelar agens – och så kom jag på att jag glömt mina glasögon på rummet. Hah! det blev minsann distribuerad agens när jag fick lita på att jag såg ungefär rätt när jag justerade kameran. Men, som syns på bilden här nedan, det fungerade trots allt rätt väl – länge leve den idiotsäkra automatiken!

Onsdagen 23.10.

Efter en hel torsdag på VR-möte promenerade jag långsamt till Linnégatan smått haltande på min stukade fot (eller egentligen är det höften jag försträckte när jag slant på våta löv för en och en halv vecka sedan), bytte om och tog mig ner till trädet innan skymningen. Idag var det nästan vindstilla i långa stunder, och så en liten vindpust som omväxling – en härlig vilostund.  Men det finns mera vind att vänta. Vi har planerat en utflykt till Örö i finska skärgården över veckoslutet, ett par konstnärer och jag, men nu fick jag höra att de förutspått vind på 18 meter i sekunden för lördagen. Det är inget man skulle vilja uppleva i en liten båt… Vi får väl se ifall det blir någon utflykt över huvud

Torsdagen 24.10.

Oberoende av väder och vind, här är en bild med rysklönnens gula löv som avlsutning:

Vått och grått med färgglada grannar

Måndag eftermiddag, ett uppehåll i regnet, och vips, ner till stranden för att hälsa på min gamla vän Tatarlönnen (den heter väl rysk lönn på riktigt) som jag inte sett på över en vecka. Det blev ett besök i duggregn på tisdagen också, och så en sista seans efter regnet och seminariet på onsdagen. Jag skriver detta på fredagen, i solskensväder, och har nästan glömt att det skulle regna hela veckan.

I morse besökte jag The Posthumanities Hub -seminariet på KTH där Myra Hird från Kanada var gäst och hade en spännande föreläsning om avfallshantering i det arktiska Kanada, och mycket annat. Spännande och skrämmande. Igår var det seminarium här på SKH, Working with the Vegetal IV, med många återbud, och bara två andra i rummet med mig, men två nya bekantskaper på Skype, så det blev väldigt inspirerande ändå. Vi lyckades också komma överens om en call till ett nummer av Ruukku-Journal, som nu bara behöver godkännas av en av redaktörerna som inte var med igår, och sedan givetvis Ruukkus redaktionskommitté. Och på onsdagen var det onsdagsseminarium med Juliette Mapp om komposition som var roligt och inspirerande för vi gjorde olika övningar också, som “Tuning Meditation” av Pauline Oliveiros, eller lekte med fem föremål tillsammans med ett par (en övning av Sue Rethorst) och så “The Red Square” av Joan Skinner, allt möjligt fint.

För weekenden åker jag till Åbo för att delta (som publik) på New Performance Turku festivalen. Ser särskilt fram emot att lyssna till “Fern Orchestra: Vox Herbarium” på söndagen. Så det blir två nätter i enkla förhållanden, på båten och på vandrarhem i Åbo, men vad gör man inte för konsten (och för att undvika att delta i en begravning…).

Jag anmälde mig till forskningsdagarna i januari och föreslog att jag skulle ta med alla intresserade på en promenad till Tatarlönnen, förutom att jag skulle kunna visa video, som då borde vara klar. Jag kallade den för “Grisens år med en rysk lönn”. Först efter att ha skickat förslaget kollade jag datumen för grisens år, som inleddes först den 5 februari, och jag började mina besök redan 9–11 januari. Grisens år avslutas den 24 januari, alltså samma dag som forskningsdagarna, men kanske en liten tjuvstart kan accepteras, eller så får jag lov att välja ett annat namn. Här är i varje fall veckans besök i stillbilder:

Måndagen 14.10.

Tisdagen 15.10.

Onsdagen 16.10.

 

Regn och kyla om vartannat

Onsdag eftermiddagen efter en spännande skrivarverkstad, på engelska, skyndade jag ner till stranden för ett första besök hos mitt viloträd den här veckan – i regnet. Det var inget annat att göra än att acceptera att man blev våt. Och det var ju inte så farligt, egentligen, inte ännu, för det är inte så kallt. Fast morgnarna har blivit kyligare. På torsdag eftermiddagen hopade sig mörka moln på himlen, men allt emellanåt lyste solen klart, trots att vindpustar ruskade om löven på ett oroväckande sätt, men jag klarade mig torrskodd. På fredag eftermiddag, efter Mia Engbergs 30% seminarium, var det fortfarande kyligt och klart, men ingen vind. Det är höst på allvar nu.

På måndagen bjöd Juliette Mapp mig att diskutera metod och metodologi med doktoranderna, och det var givande. På tisdagen var det deadline för artikelförslaget till Ruukku – studies in artistic research, om ekologiska praktiker. På onsdagen var det tidig morgonträning och så seminarium eller skrivarverkstad på eftermiddagen. På torsdagen var det en screening av Mia Engbergs två filmer på kvällen – den andra hade jag sett tidigare, så jag gick hem för att slutföra korrigeringarna till en artikel för en bok som bygger på en konferens jag var med på I Krakow. Och på fredagen lyssnade vi på ett slags hörspel av Mia, innan seminariediskussionen. Fredagen ägnade jag åt att läsa en pjäs av Vanja Hamidi Isacson, som jag lovat kommentera, och på kvällen lyssnade jag på inspelningen av en läsning av den. Och idag skrev jag då några kommentarer. Det jag skall börja jobba med härnäst är en text åt José Quaresma för hans bok om autenticitet, som jag lovat skriva i någon svag stund. Enligt planen skall texten heta “Authentic trees? – Artistic research, non-human collaborators and the documentary”, men det är bara arbetsnamnet. Och egentligen borde jag ju hålla på med texterna för bilderboken…  Full fart, alltså.

Jag har varit i Stockholm två veckor i rad, visserligen med ett besök i Kristinehamn och Karlstad under veckoslutet, och det känns som en lämplig rytm, för efter två veckor vill jag nog hem till Helsingfors för att rota i min garderob, och ibland också i bokhyllan. Men oftast är det något som måste göras så att jag reser dit oftare. Imorgon bär det av igen, men när jag kommer tillbaka blir det äntligen med båt! Jag har planerat att byta om till båt – av självklara klimatskäl, även om båtresan inte är särskilt klimatvänlig heller – men har helt enkelt inte haft energi och tid att organisera det. Och nu skall jag göra ett försök och se hur det känns att dela hytt osv. Det är så mycket enklare om man är två, då kan det ju vara nästan bekvämt, antar jag. Men, vi får väl se. Nu blir det i varje fall en liten paus med besöken hops trädet igen. Här är bilderna från denna vecka:

Onsdagen 2 oktober

Torsdagen 3 oktober

Fredagen 4 oktober

Höstfärger i antåg

Det mesta är ännu grönt i parkerna men här och där ser man gula eller rödbruna löv. Tatarlönnen har röda blad på strandsidan, även om största delen av trädet annars är helt grönt. Den här veckan hann jag med tre besök – jag kunde ha gjort fem, ifall jag velat, men tre är nog. Det har varit mycket program av olika slag, förutom att jag jobbat med bilderna till boken och med texten till en exposition för Ruukku. På måndag och tisdag var det lugnt, det kändes som om alla var på ARF (artistic research forum) i Norge, kanske bara för att jag inte var där i år. På onsdagen var det ett annorlunda forskningsseminarium på scenen på Stdh, med Liz Aggiss, och på torsdagen var det ett föredrag av Jyoti Mistry på DOCH. Och idag bar det av till Kristinehamn för AVANT goes baltic, experimentell film festival som fortsätter imorgon i Karlstad. På grund av resan dit missade jag redaktionsmötet för JAR idag, och Kira O’Reillys föreställning på Madhouse i Helsingfors, What if this was the only world she knew,  och klimatdemonstrationen och en massa annat. Jag är inte bra på demonstrationer, men är glad att det finns folk som är det, eller ställer upp oberoende av. Här är bilderna i varje fall:

Tisdagen 24 September

Onsdagen den 25 september senare på eftermiddagen

Torsdagen den 26 september tidigare på eftermiddagen