Korta dagar

Dagarna blir kortare och kortare, men snart vänder det ju. Vinterdagjämningen är redan innan julen. Tisdag eftermiddag hann jag knappt ner till rysklönnen efter lunch innan skymningen föll på – då åt jag visserligen en sen lunch, men ändå.

Onsdag morgonen var jag vid stranden tidigt, redan vid niotiden – och snön var borta. Det var fascinerande att se hur annorlunda bilden såg ut i morgonbelysning, nästan en silhuettbild med ljus från öst. Jag hann ut så tidigt för jag hade kommit till onsdagsträningen redan 8.30. Och Marcus Lindeens 50% seminarium började först 9.30. Och på eftermiddagen var det ett stort seminarium, eller snarare en föreställning eller ett föredrag med Ralph Lemon. Han var sympatisk och visade en helt galen video med svarta åldringar från Missippi som han hade fått att bygga ett slags rymdfarkost och annat lekfullt. Det blev en intressant diskussion också, om slaveriets arv och hur rasismen hänger kvar. Jag tänkte också på hur avgörande det är var man börjar som konstnär, för vad man än tar sig till senare i livet, är det grundutbildningen och de första genombrotten som gäller. Det är förstås tydligare med berömda konstnärer, men på sätt och vis gäller det nog de flesta.

Torsdag eftermiddag två-halvtre-tiden var ljuset blåaktigt. Och det blåste ganska hårt från väst, sydväst, så jag använde mitt gamla knep, en sten i kameraväskan hängande lågt från stativet som barlast.  – Slutet av veckan har jag ägnat mig åt att försöka få ihop en berättartext till videon där jag sitter i den lilla tallen i Lill-Jansskogen under år 2018, den korta versionen alltså, för att visa den nästa onsdag på mitt slutseminarium. Jag hade skrivit en skiss till ett brev redan tidigare, och tyckte att det inte var så dumt, men det var alldeles för kort, märkte jag när jag försökte sammanställa det. Så jag skrapade ihop citat från bloggen för att tänja ut brevet, och det blev ju inte lika bra. Igår försökte jag rytmisera texten så att den skulle sitta någorlunda med de tio sekunder långa bilderna, och var till slut rätt nöjd. Men när jag tittade på videon hemma på kvällen, insåg jag att volymen måste justeras. Min röst var alldeles för stark i relation till bakgrundsljuden, även om jag spelat in texten vid köksbordet. Lyckligtvis går det att justera, men det tar tid.

Published by

Annette Arlander

artist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.