Bråda tider, mörkertider

Den här veckan blev det bara två besök hos trädet vide stranden. Måndagen den 18 November skyndade jag ner till stranden innan klockan tre på eftermiddagen, och det var redan skymning.

Tisdagen var det möte på Vetenskapsrådet hela dagen – ingen chans att hinna till stranden medan det ännu var ljust. På onsdagen var det  dags för Vetenskapsrådets symposium på Konstfack, där jag fick agera moderator för en session. Symposiet fortsatte på kvällen på Kungliga Musikhögskolan, där jag deltog med två videon ute vid entrén. De såg bra när vi lyckades släcka reklamskärmen intill, men jag tror inte att så många märkte dem, för att inte tala om att de skulle ha ägnat tid åt att verkligen titta på dem.

Och genast samma kväll bar det av till Bosö, där det var ett professorsmöte för planering av SKHs forskningsstrategi eller egentligen en utvärdering av den, ett slags planering alltså. Vi diskuterade hela torsdagen, och det var egentligen ganska informativt. Dessutom var det trevligt att träffa de nya professorerna i dramaturgi och regi. Mycket har hänt sedan jag senast var med om motsvarande diskussioner, och nu är tyngdpunkten tydligt på ämnesområdena snarare än på de så kallade profilområdena. Men även indelningen i de nuvarande ämnesområdena och deras benämningar diskuterades. Jag var i varje fall hemma först på torsdag kväll.

På fredag morgonen var det duggregn igen, men lite ljusare ändå, och jag skyndade ner till stranden redan innan lunch, för att kunna delta i Kersti Grunditz Brennans 50% seminarium på Färgfabriken på eftermiddagen. Nu är trädet helt kalt.

Det är bara de unga fläderskotten, som växer genom rysklönnens krona på marken, som är gröna fortfarande. Jag hade en stark impuls att agera självsvåldig trädgårdsmästare och helt enkelt klippa ner dem, för att de inte skulle störa min vän. Lyckligtvis hade jag inte tillgång till några redskap. Man kan ju snarare tänka sig att det är bra att de växer där, för när min vän snart blir så gammal, faller ihop fullständigt och måste bärjas undan, finns det något som växer på platsen. Men så tänker kanske inte parkmyndigheten…

 

Published by

Annette Arlander

artist