Tidig skymning

Tisdag eftermiddag, strax efter klockan fyra, i skymningen. Det är bara fläderbladen som växer mellan rysk lönnens låga krona som är gröna längre. Och några av de unga ‘oerfarna’ skotten nära roten.

På onsdagen skyndade jag ner till stranden genast klockan fyra, efter ett spännande seminarium med Jaamil Olawale Kosoko. Gatlyktorna var redan tända och mörkret föll snabbt, bilden blev helt blå:

Idag på torsdagen var jag tidigare ute, och vädret var klart, gott om ljus ännu. Jag var nöjd med mig själv, för jag hade just fått iväg en stipendieansökan till Suomen Kulttuurirahasto, den finska kulturfonden. Då visste jag inte ännu det jag vet nu, att jag fått avslag på en tidigare stipendieansökan till Kordelins fond. Om en ansökan går igenom glömmer man snabbt alla de tiotals gånger som det inte gör det, så det är ingen vits att sörja. Snarare gäller det att skapa ett arbetssätt som inte kräver stora ekonomiska satsningar så att man kan fortsätta med det “i ur och skur”. – Efter att ha besökt rysk lönnen tog jag en promenad på gärdet för att se ifall det skulle finnas något träd där som jag kunde inleda ett slags brevväxling med nästa år, men jag träffade ingen som verkade intressant eller tillmötesgående.

Det är allhelgona afton idag och därför långhelg i Stockholm, men i Helsingfors är det vardag imorgon, på fredagen, för helgerna har flyttats till veckosluten. Jag skall åka dit för att delta i Research Day V som handlar om performance och institutioner, om att uppträda eller spela föreställningar inom institutioner, institutionernas sätt att uppträda och performance i sig som en institution. Som avslutning på dagen skall jag diskutera om performance tillsammans med icke-mänskliga varelser, och vad det innebär för hela performance begreppet. Jag har som samtalspartner en konstnär som vet vad det handlar om, den karismatiska Kira O’Reilly, så jag ser verkligen fram emot samtalet. Jag skall visa en videosnutt som jag kallat “Calling the Dragon Again”, den handlar om att återvända till inspelningsplatsen för “Calling the Dragon”, den elfte av de tolv åren på ön Stora Räntan i serien Animal Years. Den handlar inte om att uppträda med icke-mänskliga varelser på samma sätt som att posera för kamera tillsammans med träd. Men visst är en drake en icke-mänsklig varelse den också, även om det som ett fantasifoster samtidigt är väldigt mänskligt.

Published by

Annette Arlander

artist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.