Förföriska frön

Efter en paus på nästan två veckor såg trädet helt annorlunda ut – nu hade de oansenliga små gröna blommorna blivit dekorativa rödfärgade frön, med små vingar, precis som lönnar brukar ha. Efter midsommarfirandet ute på Dartmoor efter konferensen Evolving the Forest på Dartington Hall, som försökte kombinera skogsbruk och miljövetare och konstnärer – ingen lätt kombination, minsann – och ett snabbesök till Koivumäki (ungefär Björkbacken) i Tavastland med min bror, var det skönt att komma till Stockholm och lugna sig nästan en hel vecka. Inget socialt umgänge, inga tider att passa – nåja, ett Skype möte och annat smått – men i princip tid att följa sin egen rytm, härligt! Visst gällde det att förbereda sig för PSI #25 i Calgary och IFTR-konferensen i Shanghai i början av juli, men det fick ta sin tid. Och  till båda åker jag med det andra forskningsprojektet, How to do things with performance, där jag är en av flera forskare. Det viktiga var, att det inte fanns alltför många deadlines i luften. En abstrakt för en artikel till en bok på basen av Turin konferensen om träd i Antropocenen, och ett förslag till en performance tillställning i Åbo på hösten. Den senare skickade jag in ett förslag till mera av pliktkänsla än av genuin tro på att min idé skulle fungera i det sammanhanget – att tillbringa en dag med ett träd – för de skulle antagligen behöva något mer spektakulärt och provokativt, kanske underhållande också. Nåväl… Jag var väldigt medveten om att sommardagarna som känns så “normala” är över i ett vips. På tisdag eftermiddag var det svalt och mulet, och jag gladdes åt att trädet såg ut att må bra.

Något slags kryp ansatte en del av dess blad och sjukdomen eller “ohyran” syns tydligt på vissa av dem:

På onsdag eftermiddag var det vått efter regnet, i själva verket fortsatte det att duggregna medan jag vilade med trädet.

Den våta stammen nästan glänste:

På torsdagen var sommaren tillbaka med solsken och halvmulen himmel.

Och torra grenar:

Fredagen, idag, var varm och solig, men jag tyckte det räckte med tre besök hos trädet, så jag ägnade mig åt att uppdatera webbsidorna och smälta de senaste bakslagen. En utställningsansökan för Helsingfors för 2020 som jag hade trott skulle gå vägen blev inte accepterad, och inte heller mitt förslag till en online tidskrift som jag gjort ett rätt grundligt förslag till. Men så brukar det vara, man får räkna med att få avslag lika ofta som man får grönt ljus. Den senaste tiden har jag haft så god tur med mina artikelförslag, även om jag sen fått hård kritik vid referenternas utlåtanden och fått lov att jobba vidare, att jag inte väntade mig ett avslag den här gången. Men kanske det var ett helt fel sammanhang helt enkelt. Utställningen var egentligen värre, även om jag inte gjort “onödigt arbete” för den. Egentligen skulle jag ju hellre visa mina träd-arbeten i Stockholm, men det är lättare sagt än gjort, jag känner ju knappt en själ i konstvärlden här…

Published by

Annette Arlander

artist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.