Vindpustar, sol och ”Working with the Vegetal”

Soligt väder och en kylig vind, men en massa ljus, härligt! När jag kom till stranden väntade en överraskning, något som liknade begynnelsen till en koja hade dykt upp i mitt viloträd. Några kvistar och grenar var placerade tvärs över stammen. De förhindrade inte mitt sittande, men det slog mig att det stackars gamla trädet kanske inte tålde ett kojbygge. Fastän barnen som sysslat med det kunde knappast väga mer än jag,  även om de var flera. När jag satte mig upptäckte jag att vindpustarna faktiskt skakade om det arma trädet och blev nästan rädd: tänk om den stora grenen plötsligt gick av? Än så länge har jag närmast varit orolig för kameran, och har konstruerat ett viktsystem  – kameraväskan med en stor sten inuti, hängande runt stativet med en förlängd rem, nära marken, för att förskjuta tyngdpunkten så lågt som möjligt. Men nu var jag rädd för att den gamla grenen skulle spricka i tu, som den stora pilen vid vattnet i vintras. Det kommer säkert att bli värre vindbyar ännu… En trevligare nyhet var att också viloträdet nu visade livstecken, små små knoppar höll på att formas och slå ut (se bilden ovan).

På onsdagen hastade jag ner till stranden efter ett inspirerande seminarium med John-Paul Zaccarini om det självbiografiska skrivandets etik, och ett smått stressat skypemöte om performance filosofi boken som Tero Nauha redigerar, och där jag medverkar genom att översätta en text av Karen Barad – ”Posthumanist Performativity: Towards and Understanding of How Matter comes to Matter” – till finska, hiskeligt svårt! Och det var skönt att vädra hjärnan ett ögonblick. Imorgon är det dags för seminariet om att arbeta med växlighet, och det skall bli spännande…

På torsdagen, efter ett inspirerande seminarium, Working  with the Vegetal III, skyndade jag ner till stranden för att lugna ner mig med mitt viloträd efter alla spännande presentationer och diskussioner. Vinden hade vänt så det behövdes ingen tyngd den här gången. Och batteriet tog slut först efter att jag spelat in min vilostund, vilken tur!

I morse på seminariet visade jag video essén som jag gjorde för konferensen i Amsterdam för ett par veckor sedan, och den fungerade nog helt OK som ett slags inledning. Men det var nog först när Malin Lobell började berätta om sina många arbeten med växter som det blev fart på det hela. Och det var ju bara början. Kristina Tucinska’s frösamling, utspridd på linnedukar från små kuvert, var fascinerande, för fröna var så konkret närvarande och kraftfulla. Sara Eriksson och Britta Olsson berättade också om sina projekt, och efter seminariet satt jag och läste Caitlin Dear’s text som hon ville att vi skulle läsa var och en i sällskap av ett träd… men det var inte viloträdet utan ett bland de många träden i kungsträdgården. Jag ville att det skulle vara ett körsbärsträd, som strax skall blomma, men när jag tänker efter var det nog en av lindarna där…

 

Published by

Annette Arlander

artist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.