Vårkyla och försök till en video essé

Kölden är tillbaka, inte som snö, utan som en frisk knaprig kyla som biter i kinderna. Det kändes som att man borde ha haft en mössa på sig när jag tog mig ner till stranden efter lunch. Solen tittade visserligen fram men den värmde inte, och trots att himlen var bitvis blå var det inte vår i luften. Jag kom på mig att undra hur trädet vet att det är dags att börja med knoppning, det räcker inte med ljuset, det behövs säkert ett visst mått av värme också…

Idag, tisdag eftermiddag kändes det för ett ögonblick som om solen värmde en aning, men det var en kort stund. Isen ligger över vattnet, och kölden håller i sig.

På onsdagen var det snöslask hela förmiddagen, men vid femtiden, då jag äntligen kom ner till stranden, var himlen blå och det mesta av slasket hade smultit bort. Men solen höll på att gå ner, så ljuset var också blått.

Mitt i förberedelserna för performance philosophy konferensen i Amsterdam, eller snarare mitt eget bidrag där, har jag haft tillfälle att delta i två seminarier. Det första vara på KTH, organiserat av the posthumanities hub. Line Kristensen talade med rubriken Weird Ecologies – stories from the void and the web . Det handlade nog mera om digitalt berättande än någon form av ekologier, och då menar jag inte att man inte skulle kunna tala om digitala ekologier, men det var intressant ändå. Och dagens forskningsseminarium på StDH, organiserat kring dokumentärfilmens nya trender, ”Staging the Documentary”, var i sin tur fokuserat på möjligheten att aktivt orkestrera skeenden istället för att bara följa med och fösöka snappa upp vad som sker, om jag nu förstod rätt. Det var både intressant och samtidigt lite tråkigt och frustrerande, för frågor kring berättande och det dokumentära käns relevanta för mig just nu. Det beror främst på att jag kämpat med att skriva en berättartext till min video, där jag hänger i tallen under ett år, ”Hanging in a pine tree or appearing with plants”. Ursprungligen skulle jag göra en ”performance lecture” för konferensen, men mycket snabbt insåg jag att det skulle vara mycket mindre stressigt ifall jag bandade in det mesta av texten. Jag tänkte mig att kunde kombinera den egentliga videon med en projicering med min lilla projektor, och jag har till och med varit i skogen och hittat en rätt stor gren under tallen, och packat in den för att ta med till Amsterdam. Men nu börjar det verka som om det skulle vara enklast och stiligast att helt enkelt acceptera att det blev en video essee och inte en performance lecture. Jag är i och för sig rätt nöjd med texten, oxh framför allt att jag lyckades klippa ner den tillräckligt. Men vi får väl se hur den ser ut och hur den låter ”på riktigt”…

Published by

Annette Arlander

artist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.