Tre besök i hängmattsträdet

Hur skiljer sig den här knotiga hängmattan till träd från mina tidigare trädkumpaner? Förutom att den växer “mitt i byn”, på en allmän plats med många förbipasserande? Och förutom att det är ett sirligt, dekorativt träd? På fredagen upptäckte jag att den tjocka grenen jag vilar på och som lutar mot marken är nästan bruten (se bilden ovan). När jag sätter mig i den är jag varsam, för jag känner att min tyngd får den att reagera, men jag hade inte tänkt att den var så bräcklig. Den kunde faktiskt gå av ifall jag inte är försiktig. Lyckligtvis vilar grenen mot marken, så att all tyngd inte faller på den brutna delen. Och grenen lever, det ser jag på de enstaka förtorkade löven som hänger kvar. Och det är ju många andra som belastar trädet, det ser man på fotspåren i snön. Fredagens snöyra skymde kameralinsen med vita suddiga partier, men på lördagen och söndagen var vädret lugnt även om det kommit en massa snö under natten och morgonen. Söndagens bild blev smått snedvriden för jag kunde inte hitta mitt märke för trefoten; beskärningen har flyttat aningen för långt åt höger. Det var massor med familjer med barn i pulkabacken, idel skratt och jubel. Det kändes konstigt att försöka slappna av i trädet mitt i allt ståhej. – Jag är faktiskt nyfiken på vad det är för ett träd; det kunde vara någon form av japansk lönn. Men det är onödigt att spekulera, våren får visa…

Jag läste nyss en bok, en antologi kallad Queer Ecologies från 2010, och många av artiklarna innehåller diskussioner kring vad som har stämplats naturligt eller onaturligt. Jag förstod först nu att i USA finns det ett starkt samband mellan de konservativa och miljörörelsen, och att naturskyddsargument använts emot färgade eller fattiga befolkningsgrupper, men också mot olika sexuella minoriteter. Mot den bakgrunden förstår jag ännu bättre Timothy Morton’s poäng med en ekologi utan natur. Att tala om Naturen med stort N eller att värna om miljön till exempel genom att fokusera på träd och växtlighet i allmänhet kan lätt betraktas som naturvård i konservativ bemärkelse. Men visst kunde man tänka sig att det är ett udda minoritetsbeteende om något att vänslas med träd. Det är viktigt att förstå bakgrunden till fördomar kring debatten om posthumanistiska frågor, och försöken att tänka på andra varelser än människor. Och de första som får lida av en förgiftad eller utarmad miljö är oftast de färgade och fattiga som inte har råd att flytta bort. När det gäller den globala uppvärmningen finns det ju dessutom ingenstans att flytta. I de nordiska länderna är kopplingen mellan naturskyddsvänner och extremhögern inte uttalad på samma sätt, men det är klart att en strävan att bevara, konservera, kan leda till en konservativ syn,  och kan ta sig uttryck på många plan. Usch vad komplicerat… och jag som bara ville vila i hängmattsträdet en stund…

Här är i varje fall stillbilderna från de tre senaste besöken:

Fredagen 1.2.

Lördagen 2.2.

Söndagen 3.2.

Published by

Annette Arlander

artist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.