Att vila med snön

Efter att ha presenterat mitt projekt i Lill-Jansskogen på Stockholms Konstnärliga Högskolas forskningsdagar på tisdag (utomhus) och på onsdag (inomhus), valde jag att hoppa över några presentationer på förmiddagarna resten av veckan för att hinna göra min sedvanliga runda i skogen, men också besöka mitt ”nya” viloträd. På torsdag och fredag morgon var det rätt lugnt i parken, och vackert som i en gammal saga. Kanske höll folk sig inne för att det snöade, eller så var de flesta på jobb den tiden. Men på lördagen, idag, fick solen snön att gnistra, och strandstigen var full med folk.

Mitt viloträd är faktiskt mitt i det offentliga rummet, och det är egentligen bra. Eftersom kamerastativet står tätt intill trädet är det inte genast uppenbart för förbipasserande och därmed blir min vilostund  till en miniatyrföreställning, ett slags mini-performance. Senare på våren får jag säkert tävla om utrymmet med barn, turister och andra, men såhär års får jag vila med snön i frid. Jag hör ju alla förbipasserande där jag sitter, eller halvligger, men uppfattar sällan vad de samtalar om. Kameran smyglyssnar antagligen bättre, för den står närmare stigen. Jag borde kanske undersöka vad man kunde göra med ljudet, hur man kunde manipulera det, genom att upprepa små fragment, eller mixa ihop ljudet från olika dagar, eller nånting. Sedan jag slutat arbeta med hörspel har jag helt glömt bort att tänka på ljud – det är något att fundera på framöver…

När jag packade ihop mina saker, – som jag lämnar på en bänk vid stranden, istället för bänken bakom mig, trots att den är närmare, för det känns tryggare att se dem – insåg jag att det var min studio nu, den där parkbänken. Eller kanske inte ens bänken, faktiskt, utan min gamla väska av plast, som är stor nog för att rymma mina ytterplagg medan jag sitter i trädet. Jag tog några bilder på min studio, eller kanske snarare mitt omklädningsrum, här nedan…

I min presentation på forskningsdagarna avslutade jag med en bild av trädet, och kallade det epilogen. Och rent faktiskt är det ju en epilog till projektet “Att uppträda med växter”, som egentligen slutar nu, trots att jag räknat med att editera materialet, och skriva om det under år 2019. Egentligen kunde jag nog tänka mig att detta är prologen till ett nytt projekt, som jag redan lekfullt kallar “Meetings with Remarkable Trees”. Men mer om det en annan gång…

Här är i varje fall stillbilderna från de tre senaste besöken:

Torsdag 24.1.

Fredag 25.1.

Lördag 26.1.

 

 

Published by

Annette Arlander

artist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.