Ett nytt träd att uppträda med!

Från Lill-Jansskogen till Nobelparken, från granstubbar och tallar till ett hemlighetsfullt slingrande träd som kanske är en pil, kanske något som blommar, kanske något planterat… våren får visa. Orsaken att jag bytt omgivning är, att jag skall få ett rum på Linnégatan, ett rum som vanligtvis ges åt doktorander, men som ingen ansökt om i år. Och då vill jag ju ha en trädpartner som växer nära, för att ha lätt att besöka hen. Visserligen fortsätter jag att besöka träden i Lill-Jansskogen bakom DOCH hela januari, fram till det kinesiska nyåret, så det blir en del promenerande fram och tillbaka. Jag hade egentligen helt andra planer för i år, att fokusera på skrivandet istället för att fortsätta upprepa det jag redan gjort så många gånger. Men så beslöt jag att unna mig ett träd, och tänkte då att jag skulle ta flera bilder av det, en närbild på barken, en bild med ‘action camera’ från trädet medan jag klev upp i det för att kontrastera rörelse och orörlighet där jag satt, eller eventuellt hängde osv. Jag hade till och med valt ut ett träd som jag kunde hänga i uppe på berget, innan jul, ifall jag inte hittade något bättre. Men när jag kom gående längs stranden den 9 januari (min födelsedag, dessutom) och tänkte på boken jag besökte på stranden mitt emot, känndes det rätt att välja något enkelt och självklart. Och min nya trädpartner är verkligen det, enkel och självklar, för jag är minsann inte den första som kommit på idén att sitta i den eller på den. Man kunde nästan kalla det för hängmattsträdet, så inbjudande svänger den sin gamla och slitna, halvdöda gren mot marken, en skulptural form om någon. Och det är faktiskt rätt bekvämt att sitta i den, trots att det inte finns någon bra gren för fötterna. Men trädet självt är på något underligt sätt anonymt och opersonligt, liksom professionellt. Där växer det som ett parkarbetande träd och erbjuder sina tjänster åt stadsbefolkningen utan att göra något väsen av det, men också utan någon extra entusiasm, känns det som. Det kan ju hända att trädet helt enkelt är trött på alla barn och vuxna som envisas med att sätta sig på det och tynga ner dess redan trötta grenar. Få se om jag kommer att lära mig mera om trädet när det blir vår…

Här är i varje fall bilder på mina tre första besök, 9 och 10 januari på eftermiddagen, nästan i skymningen, och fredagen den 11 januari lite tidigare, mitt på dagen:

Published by

Annette Arlander

artist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.