Hasselbusken på Djurgården

Hasselträdets månad sträcker sig från 5 augusti till 1 september enligt den keltiska månkalendern, åtminstone den jag har valt att följa för min trädkalender i Stockholm. Hasselbusken jag var på väg till växer vid en ridstig i den östra delen av Djurgården. Jag hittade den för ungefär en vecka sedan med hjälp av en karta för frukt- och bärplockare, och bestämde mig för att uppträda med den idag. Men på vägen längs Djurgårdsstranden såg jag en massa hasselbuskar, och några som låg alldeles vid vattnet fick mig att stanna upp. En av dem hade en förvriden gren som böjde sig nästan till marken. De flesta hasselbuskar är ju rätt små och har många tunna trädstammar som sprider sig i ett knippe från samma rot – inget att sitta i! Men den här grenen var böjd på ett sätt som gjorde att jag faktiskt kunde sitta. Så jag beslöt mig för att göra ett försök med kamersn. Här var problemet den sluttande stranden och det korta avståndet till vägen. Efter ett par försök lyckades jag placera kamerastativet vid vägkanten och justera dess höjd så att löven täckte bara den övre delen av bilden. Sagt och gjort, jag satte mig på den smala grenen och höll mig uppe genom att klänga fast om en annan gren med armen. Men det var inte det obekväma i min position som var det värsta, utan myggorna och en fluga som jag först trodde var en geting, som jag lyckades jaga bort med att blåsa på den.
Det var fascinerande att lyssna på ljuden, de förbipasserande cyklisterna, turistbåten och dess svallvågor på stranden, flygplanet som passerade. Men överlag var det inte några större överraskningar. Inte förrän jag såg materialet: trots att jag gjorde en testbild och trots att jag försökte se till att sjalen hängde fritt, kunde jag ju inte kontrollera den fullständigt. Så bilden visar hur sjalen täcker bara övre delen av min rygg, och hur en vit strimma bar hud lyser mellan byxlinningen och blusen, uh! Det var det sista jag hade önskat, men en sådan prosaisk och nästan motbjudande detalj motverkar kanske det överdrivet romantiska i mitt poserande. Och kanske det inte märks så tydligt. Det komiska är, att kameran helt tydligt valde att fokusera på mig istället för löven i förgrunden. Kanske den reagerade på mitt krängande hit och dit när jag försökte justera min position till att börja med, och gjorde vad den är programmerad till, följde rörelsen. Men varför bytte den då inte fokus till löven, när de rörde sig i vinden? Kanske den är programmerad att känna igen en människogestalt, det skulle inte förvåna mig. Oberoende av var det nog tur att den inte bytte fokus fram och tillbaka, utan höll sig till min rygg, trots allt.

På bilden ser löven nästan oigenkännliga ut, men i verkligheten var de lätta att känna igen som hassel, trots att det inte fanns en enda nöt på hela trädet eller hels busken och inte på någon av grannbuskarna heller. Däremot fanns det redan små hängen eller knoppar till hängen, vilket var smått förbryllande. Jag läste sedan förklaringen: hanblommorna utvecklas redan på hösten för att vara redo att blomma tidigt på våren, på bar kvist, som en av de första faktiskt. Så kanske det blir nötter nästa år!
Den lilla videon på 13 minuter, nästan som en stillbild, finns på Research Catalogue, här, och hela trädkalendern finns också att beskåda, här.

Advertisements

Published by

Annette Arlander

artist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.